På en liten stjärna, vid vintergatans slut,
har jag funnit en fristad, ja äntligen kan jag pusta ut.
Vem var jag i världen, vilken väg var rätt.
Som jag stångat mig blodig för rätten att älska mig mätt
Men ovan molnen, är det många som är just som vi.
Ovan molnen, är du fri…
Så kom igen gott folk nu far vi. Vi lämnar Jorden där den är.
Vi glömmer allt det vi trodde var viktigt och börjar leva som vi lär
Ja kom igen gott folk nu far vi. Mot där vår bästa dagdröm bor.
Vi gör det för framtiden, för vår syster och vår bror.
Kom till min röda trädgård, där finns plats för ro.
På parkett ser vi platsen där himlarna bygger sin bro.
Du kan få all den kärlek, du alltid nekat dig.
Så gå hem nu och packa din väska, vi reser, okey!
För ovan molnen, är det många som är just som vi
Ovan molnen, är du fri…
Så kom igen gott folk nu far vi. Vi lämnar Jorden där den är.
Vi glömmer allt vi trodde var viktigt. Och börjar leva som vi lär.
Ja kom igen gott folk nu far vi. Mot där vår bästa dagdröm bor.
Vi gör det för framtiden, för vår syster och vår bror
Som solens strålar, smeker på vår färd,
regnar våra tårar, för allt det vi lär – här…
Så kom igen gott folk nu far vi. Vi lämnar Jorden där den är.
Vi glömmer allt vi trodde var viktigt. Och börjar leva som vi lär.
Ja kom igen gott folk nu far vi. Mot där vår bästa dagdröm bor.
Vi gör det för framtiden, för vår syster
Vi gör det för framtiden, för vår syster
Vi gör det för framtiden, för vår syster och vår bror
