Det hade gått en för lång tid i hjärtats vinterland,
som att jag vant mig vid alla brutna löftens plåga.
En ständig skymning, hårda ord på Friggagatan 5.
Hörde inte mina vänners rop på friheten
Men när jag så till slut stod ut och lämna allt för vinden,
då skulle livets vägar vara Mina val.
Jag kunde inte ana då, att så nära tätt i tiden,
skulle jag få dansa vilt i lyckans sal.
Åh! Från radion hördes ”Fiskarna i haven”, i sängen doft av välling och magi.
Det blev Julafton i slutet av oktober och jag fann svaret i min elegi.
Tänk att man äntligen hittade hem – 1995.
Plötsligt såg jag klart allt det mitt inre länge saknat.
En självklar del, av ett ljuvligt vackert vi.
Att vakna upp till Disneyfilm, ett vaket jag simsalabim.
Halleluja- i en förtrollad ödmjukhet.
Åh! Från radion hördes ”Fiskarna i haven”, i sängen doft av välling och magi.
Det blev Julafton i slutet av oktober och jag fann svaret i min elegi.
Tänk att man äntligen hittade hem – 1995.
Jag var som på en ändlös resa, mot platser som jag flytt.
Fångad utan minsta motstånd. Trodde man var som förbytt, som förbytt.
Jag kunde inte ana då, att så nära tätt i tiden,
skulle jag få älska vilt i lyckans sal.
Åh! Från radion hördes ”Fiskarna i haven”, i sängen doft av välling och magi.
Det blev Julafton i slutet av oktober och jag fann svaret i min elegi.
Tänk att man äntligen hittade hem – 1995.
