Medan tidvattnet stiger
(text och musik: Mats Westling)
 
Regnet smattrar mot bryggan. Det landar ett lugn utan krav.
Till doften av tjära och sälta. Vi är blott två barn av ett hav,
som  lärt oss det ödmjuka lilla, i allt det som blivit så stort.
Medan tidvattnet stiger, vi bockar och niger och knackar på himmelens port.

I regnvåta kläder vi frågar, säg när blev det fult att vara svag,
blotta sitt sår och sin misströstan, som när natten förlorar sin dag.
Det lyser en eld över fjärden. Det är stjärnor som faller för fort .
Medan tidvattnet stiger, vi bockar och niger och knackar på himmelens port.

Vi ser människor vandra emot oss. De har samma ögon som vi.
De glittrar sin eviga längtan. Sin chans att bli bottenlöst fri.
Tillsammans skall vi skapa kaoset och lura bort löja och lort.
Medan tidvattnet stiger, vi bockar och niger och knackar på himmelens port.

Regnet smattrar mot bryggan. Det dansar två barn i en pöl
Vi blundar oss varma och torra . Vi seglar en båt utan köl
Vi seglar för fred i vår frihet. För allt det vi drömt, aldrig gjort.
Medan tidvattnet stiger, vi bockar och niger och knackar på himmelens port.